Den yrslige äldre herrn sa: Vi måste ta till vara hösten! Och så rullade han iväg mig, Rullan rullator, på grusiga vägar hopp fallera och in i skogen. Ibland stannade den yrslige äldre herrn och spanade ut över fält och skog. Precis så här såg det ut när jag var liten, sa han och suckade lite. Mina bästa vänner var korna, jag låg mitt i den enorma kohögen. De värmde mig och när det var mjölkningsdags följde jag med kossorna hem till mjölkningen, sa den yrslige äldre herrn och tog ett stadigt grepp i mina handtag. Ibland fick jag följa med den gamla hästen till skogen för att dra hem virke, tillägger han med en suck.